Det statliga sveket

www.alterstenart.com

Att jag vågar skriva detta grundar sig i att jag(till skillnad från många andra konstnärer) aldrig har bett om en statlig krona, och aldrig kommer att be om en statlig krona, för mina konstprojekt, vilken regim som än råder. Mina konstprojekt är betalda med svett, lönearbete och blod.  Därför kan jag tala om detta.  Jag ifrågasätter statens hantering av konsten.

Den statliga konstmaskinen, med alla dess skattebaserade tillgångar, hade en chans att hela denna trasiga nation, akademien, med sina tunga resurser, hade kunnat hantera detta. Konsten är det tredje språket, som ger oss ett ypperligt tillfälle att se saker från andra perspektiv.

Jag menar att konsten är språket som ska samla oss, inte splittra. Och det är det min filosofi. Jag vänder mig till er som håller i dessa enorma resurser från statsmakten, vad har ni gjort för att föra vårt sargade folk närmare varandra, vad har ni gjort för att hela dessa sår, som skaver vårt land?  Jag menar, ni har ägnat er åt svårtydda introverta analyser, som i sin tur har fjärmat folket ifrån konsten, vilken i sin tur har skapat ett folkligt och populistiskt konstförakt.  Tack vare detta har många oskyldiga konstnärer fått lida, samt har samhället missat en viktig värdeanalys. Vad har ni för ansvar för detta?

Detta har skapat två läger i konstvärlden, på den ena sidan den statligt subventionerade akademien med introverta projekt, och på den andra sidan kommersiella konstnärer som slåss för sin överlevnad i ett företagarklimat. Mitt i allt detta har konstens egentliga värde försvunnit. Värdet av att se den tredje vägen, det tredje språket, vägen till helande, nytänkande och befrielse. Jag sörjer detta.
Och min fråga kvarstår, vad har den statliga akademin för ansvar i detta?